En duktig storebror sprang Lidingöloppet

Tyvärr missade jag hans målgång med några sekunder... 03:17 kom han i mål på.

Som en sommardag!

Världsmusik gör mig kreativare

Det här är nästan som att frilansa. Jag har märkt att jag skriver bäst om jag lyssnar på SR Världen.

http://www.sr.se/cgi-bin/mall/index.asp?ProgramID=2619

Tack Sveriges fina Radio!

Nästan som att frilansa

Jag har fått i uppdrag att skriva om jeans för en tidning, så idag har jag fördjupat mig i dessa härliga böcker.

Vässar armbågarna...nu jävlar!

Idag har jag sjungit hos min sångcoach och jag vet inte om jag betalar henne för att vara så stöttande och positiv, men hon får mig verkligen att känna mig superbra. Idag snackade hon om Artisten (Göteborgs Universitets utbildning för scen och musik) och hur tråkigt det var att de inte tar in några nya elever på musikalutbildningen i år. Här snackar vi den absolut högsta utbildningen man kan få i musikal i Sverige. De tar in max åtta studenter vart annat år! Jag trodde först att hon själv funderade på att söka, men det visade sig att hon tänkte att jag skulle göra det! JAG!? Jag som känner mig för usel för att ens gå på en audition till en amatörshowgrupp, och som ibland undrar om jag bara inbillar mig att jag kan sjunga. Vi snackar en riktigt bra sångcoach och sångerska, hon har själv spelat huvudroller i flera musikaler i Sverige och borde veta vad hon snackar om.

-Artisten, nej, det är jag för dålig för, stammade jag fram.

Det är fasiken helt sjukt att hon tror på mig, medan jag själv förminskar mig och gör mig så liten och osynlig som jag bara kan. "Nä, inte kan väl lilla jag?" "Det här är nog lite för svårt för mig" Jag skäms över att jag har den inställningen! För innerst inne vet jag ju att jag faktiskt är rätt grym på att showa och sjunga. Men jag är en typisk sådan som trycks undan av folk med vassare armbågar. Jag vågar aldrig hoppas eller tro av rädsla för att bli besviken. Jag är också livrädd för att framstå som en självsäker och märkvärdig person. Vi hade en sån i min klass i gymnasiet. Hon deklarerade högt och tydligt jämt och ständigt att hon skulle bli musikalartist och minsann inte tänkte läsa matte C eller naturkunskap B. Gissa vad hon gör idag? Hon sitter inte direkt hemma och funderar på att knäcka extra som krokimodell. Hon är en av våra främsta musikalartister.

Shit, jag behöver gå i terapi.

Lite kluven

I min jakt på nytt jobb snubblade jag över en annons efterlyste krokimodeller. Posa naken för konstens skull, är det konstigt, jätteäckligt eller rent av ganska coolt?

"Det här kan gå lite hursomhelst"

Jag blir lika förvånad varje gång jag är på Arbetsförmedlingen, vad gör människorna som jobbar där egentligen? Hela anledningen till att AF skapades måste från början ha varit för att det fanns så många arbetslösa som inte kunde få jobb någon annanstans. De fick alltså jobb på Arbetsförmedlingen. På dagens infomöte fick vi se en Powerpoint med alla regler som vi måste följa, mötet inleddes med orden:

"Nu får vi se hur det här går, vi har ett helt nytt bildspel så det här kan gå lite hursomhelst"

Proffsigt va?! Det hade varit ännu lite proffsigare om hon dessutom hade kollat igenom alla punkter innan. Eller förresten, det hade räckt om de mejlat ut den där Powerpointen för snacket runt omkring tillförde inte ett dugg. Hela infomötet var som ett enda långt frågetecken med svammel och upprepningar. Det påminde lite om när man i femman hade gjort ett arbete om fjällens växtlighet, man läste direkt ur häftet och visade en overhead med en bild på ett hjortron. Uselt med andra ord. Det är liksom ingen riktig värld därinne!

Men jag är trots allt stolt för att jag tillhör Kulturenheten. Alla arbetssökande som var på mötet, var klipska, uppmärksamma och ställde viktiga frågor som förmedlarna knappt kunde (eller ville) svara på. Statistiken visar att över 60% av oss som är inskrivna där nu kommer att ha ett jobb inom tre månader. Det ligger högt jämfört med andra förmedlingar, de påpekade också att det inte bara är deras förtjänst (säger du det?) utan att det är upp till oss själva att utnyttja alla kontakter vi har. 300 dagar kan man vara arbetslös med bra ersättning, och 150 dagar till om man har barn under 18. Undrar om jag är en av de där 60 % som snart har jobb annars kanske man skulle ta och bli gravid och chasha in ytterligare 150 dagar?!

"Ja... du har en ganska fin kropp"

Efter en lite svajig svart på veckan har jag tagit mig i kragen och skickat en ansökan idag. Jag ska ju till AF på det berömda infomötet imorgon, så det skadar väl inte att ha lite nyskickade ansökningar i bagaget. Det är nästan lite skönt att ha en tid att passa imorgon, jag hamnar nästan alltid i soffan framför massa usla repriser annars. Ska sätta på mig min bästa AF-outfit.

Min nypermiär som karaokevärdinna blev förresten en succé. Ja, ja kanske inte om man frågar 70plus-paret som konstant tyckte att ljudet var för högt, men krögaren och de andra gästerna var nöjda. Karokevärdinna är kanske inte den karriär som jag skulle föredra, men kanske bättre än ingen alls? Får väl se hur länge jag står ut med äckliga kommentarer från gubbsjuka fyllon. De har nämligen uppfattningen att de kan ösa vad som helst över den stackars karaokevärdinnan och tro att man ska ta det som komplimanger. Man blir bra på att räkna till tio och ge ett artigt, men bestämt svar. Man får nämligen varken strypa gäster eller ge dem örfilar.

The things you do for money...

Norrlandsfinest

Vi hade lätt platsat, fast vi gått fem timmar på fjället idag.

En härjedalsk björn

Hmm, undrar om man kan få jobb här, i Sveg?

Testar kak-tricket

Om man bjuder på en sjukt god kaka så kanske man får stanna. Det funkade för Leo. Sista dan imorrn.

Grekland vill ha mig

Jag har har inte fått svar på någon av jobben jag sökt. I och för sig så har jag inte sökt så många utannonserade tjänster utan mest gjort spontanutskick, men det ser inte så ljust ut just nu.

Idag ringde de från ett produktionsbolag och tjatade på mig om Grekland igen. Det skulle visserligen vara fantastiskt att förlänga sommaren och flumma runt på ett fancy hotell i två månader. Men sanningen är den att jag gjorde precis samma saker på Cypern anno 1999. Står jag ut med fåniga poollekar, tyska bortskämda ungar och ganska värdelösa scenshower? Det var självklart också våldsamt kul att vara entertainer i Ayia Napa, men jag var 20...

Lönen är dessutom usel, gee, jag börjar låta som min pappa, men det kanske är ett bra tecken?

Jag, "komplett värdelös"?

Måndagmorgon. Jag kom in till jobbet och kollade redaktionsmejlen, och där fanns det. Ett hatbrev till mig.

Jag erkänner, jag har alltid varit ganska usel på att ta kritik. Jag har alltid en tendens att se kritiken av mitt jobb som kritik av mig som person och grubblar i flera veckor efter att någon kritiserat mig. Men det här brevet tog verkligen priset. Kvinnan som skrev det tyckte att min text var dålig eftersom jag hade "skrivit som man talar" (gud förbjude) och menade att inte ens hennes högstadielärare hade godkänt den.

Alla kan ju inte gilla sättet jag skriver på, mitt mål (och de flesa andra journalisters också) är att skriva lättläst. Hellre talspråk än uppstyltad universitetssvenska alltså.

Hade hon slutat där så hade det varit helt okej. Istället klämde hon till med följande kärnfulla mening:

"Jag är ledsen om det här brevet är lite otrevligt men det är så frustrerande för mig att komplett värdelösa människor lyckas komma så långt i livet."

Hon läste alltså EN text som jag skrivit och av den kunde hon dra den briljanta slutsatsen att jag är en komplett värdelös människa. Ska man behöva mötas av ett sådant mejl när man kommer in till jobbet på måndagsmorgonen? Snacka om att få en dålig start på dagen och hela veckan. Jag har aldrig och kommer aldrig vara så otrevlig mot någon helt oprovocerat.

Det var i och för sig intressant att hon tycker att man har lyckas komma långt i livet när man jobbar som vikarierande reporter på en webbsajt. Lilla jag, top of the line liksom.

Förresten har jag fått jobb i Grekland som entertainer, men kommer nog inte åka.

Det finns många sätt att säga det på

Nu har jag skickat iväg ännu en ansökan och precis när jag skulle skicka slog någon på en gong gong här i biblioteket! Jag tror att det betyder att de stänger snart, med visst är det ett litet lustigt sätt att kommunicera det på?

Lunchen blir roligare...

...när man har något att ta lunch ifrån. Yaaay, jag har ett jobb!

Jag sjunger bättre än jag skriver

En veckas arbetslöshet går hiskligt fort. Jag hann inte:

- Hänga med gudsonen Wilmer, Alex och Walter
- Sy nya gardiner (nästa helg kanske)
- Städa garderoben (kanske lika bra att vänta till sommarkläderna definitivt ska bort)
- Bygga den vägglampan som jag har planerat i minst ett år
- Storstädat (självputsande fönster hade varit smidigt)
- Läst, har två böcker på gång samtidigt

Men å andra sidan har jag lyckats hålla min detox, tränat, sökt jobb och idag har jag till och med varit hos min underbara sångcoach. Det sistnämnda i samband med den fantastiska uppsättningen av Mamma Mia som jag såg igår får mig att undra; är det verkligen journalistik jag ska hålla på med?

Får jag gå på musikal nu?

I förmiddags tog jag mig till biblioteket, skaffade en kod till datorerna och sedan kunde jag äntligen skriva klart mina ansökningar i Word. Det var faktiskt riktigt trevligt, jag satt bredvid en kvinna med Downs Syndrom som jag fick passa på att hjälpa lite. Det är helt klart bibblan jag kommer hänga på i framtiden när jag ska söka jobb.

Nu har jag alltså skickat lite spontana ansökningar till kvällisarna och Meter. Det är svårt att skicka ansökningar när man inte ens sett någon annons tycker jag, men värt ett försök.

Ikväll blir det den internationella versionen av Mamma Mia, musikalen och i morgon har jag sånglektion. Vilket avslut på min "lediga" vecka!

Fortfarande inga skickade ansökningar

Nu har jag precis varit på AF och de förlät mig för att jag var sjuk imorse. Frågan är om jag kommer förlåta dem för deras stenåldersdatorer. Deras datorer är liksom inte som en vanlig dator där man kan se skrivbordet och öppna vilka program man vill, nej, ALLT ska gå genom något slags "jag-har-inget-jobb-användargränssnitt" där man i princip inte kan göra ett dugg. Allt är liksom dolt och man kan bara ha ett fönster öppet i taget.

Jag hade till exempel ett CV från tidigare som jag vill ändra lite saker i, men på min egen dator har jag inte Word. Eftersom jag gärna vill skicka CV:t som just ett worddokument så tänkte jag att jag kunde ändra det lite på AF och skicka det därifrån, för Word har de på sina datorer, om än något svårtillgängligt. Jag hade dokumentet i min hotmail, som jag lyckades komma in på (shit vilka framsteg de gjort, för fem år sen kunde man inte surfa alls på jobbsökardatorerna). Följande konversation utspelades mellan mig och kvinnan som jag kallar AF.

Jag: Men var kan jag spara mitt CV sen då?
AF: Spara?
Jag: Ja, jag måste väl kunna spara den någonstans innan jag bifogar det?
Tystnad

Nu kom vi aldrig till det problemet för det gick absolut inte att öppna den bifogade filen. Men det går jättebra att öppna ett nytt word-dokument och börja om från början! För det vill man ju VERKLIGEN JÄTTEGÄRNA göra när man redan har ett CV som funkar. Kom igen, varför kan man inte ha datorer som fungerar på vanligt sätt? Jag måste alltså gå till biblioteket och låna datorn där för att skicka mina ansökningar... Smidigt!

I am telling you, det finns en anledning till att folk har svårt att få jobb, man kan ju fasiken inte ens redigera en ansökan på Arbetsförmedlingen!

Ajöss trovärdighet, hallå vikariat!

Idag var dagen D för infomötet på Arbetsförmedlingen. Prick åtta satte alarmet igång på min mobil, men jag kände snart att något inte var som det skulle. Jag mådde sjukt illa, men insåg att det inte skulle se bra ut om jag inte dök upp till det där mötet. Med snurrigt huvud tog jag mig till köket för att få i mig lite vatten. Jag observerade med skräckblandad fascination hur armen med dricksglaset skakade. Jag är ju aldrig sjuk, vad händer?

Tillbaka till sängen, bara vila lite. Nyhetsmorgon skrålade med Alexander Skarsgård som gäst och efter en liten paus gjorde jag ytterligare en styrkeinsats och fick på mig jeans och en tröja. Vila lite mer. Min förhoppning var att om jag bara gav det lite tid så skulle det försvinna. Tio över nio, tjugo minuter innan mötet skulle börja insåg jag att det skulle vara en omöjlighet att sätta sig på cykeln och trampa iväg till Arbetsförmedlingen Kultur. Nog finns det många konstiga människor där, men jag är inte säker på att de skulle tolerera en spyende journalist. Halsont och förkylningar kan man liksom hantera och ignorera, men varje rörelse jag gjorde förde mig närmare en bön hos porslinsguden.

På pappret står det att min ersättning skulle dras in om jag inte dyker upp, så jag ringer för att sjukanmäla mig, tjugo minuter innan mötet. Mannen som svarar är förstående när jag förklarar "Jag är aldrig sjuk, men idag mår jag jätteilla, så jag kan inte komma".
Till och med i mina egna öron låter det som "Jag söp hela natten och skiter blankt i det där jävla infomötet". Jag lovar att dyka upp så fort jag känner mig bättre och boka in en ny tid.

Skit också, jag hade verkligen sett fram emot det där mötet, det var den enda tiden som jag behövde inställa mig på. Nästan som att ha något viktigt att göra liksom. Efter samtalet halvsov jag i några timmar och vaknade av att mobilen ringde. Det var alltombarn.se som behövde en vikarie i två veckor. Yaaay, på måndag jobbar jag igen! Trodde inte att man kunde vila sig till jobb.

Nu mår jag i alla fall bättre och jag har till och med klurat ut vad mitt tillfälliga illamående berodde på: Sockerabstinens. Från och med i måndags startade jag nämligen en Detox samtidigt som min arbetslöshet. Målet är att rensa kroppen från gifter och slaggprodukter och i mitt fall också minska mitt enorma sug efter sötsaker. Rent praktiskt så dricker jag örter som verkar utrensande, undviker socker, kaffe, mjölkprodukter och kolhydrater. Det är en hel vetenskap kan jag säga, i mitt fall tar jag det även försiktigt med frukt eftersom jag vill minska sockerintaget rejält. De första dagarna kan man tydligen må lite dåligt på grund av sockerabstinensen och att gifterna som levern lagrat släpps ut i blodet... Låter skitäckligt faktiskt, men hoppas att jag överlever.

Nu drar jag till AF med min ärligaste uppsyn. Ska skicka massa ansökningar idag. :)

Den som kom på Nikes slogan var ett geni

Att vara arbetslös är så mycket bättre när det är soligt ute. Men nu börjar jag få lite ångest för att jag inte har sökt något av jobben som jag bestämde mig för redan i förra veckan. Det är alltid något som kommer emellan och så fort jag börjar skriva så stöter jag på något tramsigt formuleringsproblem. Vad är smartast att framhäva med mig och vad gör jag smartast i att dölja? Jag får helt enkelt en släng av prestationsångest och tänker att om jag väntar lite så kommer nog inspirationen snart. Imorgon går det bättre.

Well, jag har väntat i en vecka nu och de där gyllende idéerna som skulle säkra min plats på en het redaktion har liksom inte infunnit sig. Det är då min läromästare Wille uppenbarar sig, som genom en dallrig hägring tittar han på mig med allvarlig uppsyn och orden han säger får en sakral efterklang:

Lös uppgiften

Efter tre års studier av ingresser, intervjuteknik, feature och medieteknik så är det den viktigaste lärdomen. Självklart vill man skriva den roligaste, bästa och mest underfundiga ansökan, men ibland måste man bara släppa alla krav man har på sig själv och bara lösa uppgiften. Just do it!

Det är det jag ska göra nu.

En perfekt jobbfri dag

Jag visste att jag någon gång skulle få användning av mina balkongmöbler som jag kånkade hem från Ikea i maj. Lovely!

JAG kanske borde jobba på AF?

Nu har jag läst igenom pappren med alla uppgifter som jag fick på Arbetsförmedlingen. Den snälla men något virriga kvinnan som skrev in mig lyckades med detta stycke konst (återgivet ordagrant):

"Har arbetat som webredaktör till SR under två år. Därefter har M arbetat som reporter och webredaktör till TV4.punkt se. Söker aktivt men har något klart".

Det är känns väldigt institutionellt i att bli kallad begynnelsebokstaven i ens förnamn, men jag förlåter henne för det. Det är mest allt det andra som oroar mig, vadå "men har något klart?" Riskerar jag att få handläggaren från hell bara för att min handlingsplan är helt uppfuckad?

Jag tänker definitivt skolka från CV-kursen.

Arbetsförmedlingen Kultur ligger i alla fall jättefint...

...längst upp vid Münchenbryggeriet där man har utsikt över hela Riddarfjärden. Jag tvivlar på att alla andra arbetsförmedlingar har ett sådant flott läge. Arbetsförmedlingen Bygg till exempel, fan vilken tur att jag inte måste gå dit! Fast det är säkert ingen som behöver det, arbetslösa kulturarbetare finns det däremot gott om.

På AF Kultur uppstod idag något som de vänliga handläggarna beskrev som "huggsexa om kölapparna". Ja, man kan väl säga att jag inte var ensam om att vara kulturarbetare mellan jobb. En kulturkuf med några pärmar i händerna gick till och med så långt så att han högt deklarerade:

"Det är min tur nu!" när en tjej försökte smita mellan med en fråga.

Man kan ju alltid försöka ge sken av att man har viktigare saker för sig än att stå i kö på Arbetsförmedlingen hela dagarna. Men sanningen är den att man inte har ett dugg annat vettigt att göra. Smallville-repriser har väl ett visst underhållningsvärde men kan knappast klassas som vettiga.

Kvinnan som knappade in mig på datorn hade för övrigt konstiga sätt att skriva saker på. Hon skrev att jag hade jobbat till Sveriges Radio. Jag ville inte verka näsvis men när hon frågade om ytterligare anställningar så accentuerade jag på Tv4. Men det hjälpte inte för hon skrev till i alla fall. Handläggarna kanske har ett hemligt kodspråk som de kommunicerar på? Eller så blev hon stressad av den där mobilen som skulle ringa snart eller så var hon egentligen själv arbetslös konstnär med dyslexi som fick stanna på AF Kultur istället för att måla.

Jag har yogat också idag, DET var visserligen vettigt, men fasiken vad jobbigt! Är det meningen att man ska ha ont överallt under tiden som man utövar yoga? Eller är jag bara totalt osmidig?

Från och med idag är jag alltså arbetslös. Givetvis får du följa med när jag söker jobb och gör mitt bästa för att återgå till ett liv med trevliga kollegor och sura chefer. För det är det så det borde vara.