En duktig storebror sprang Lidingöloppet

Tyvärr missade jag hans målgång med några sekunder... 03:17 kom han i mål på.

Som en sommardag!

Världsmusik gör mig kreativare

Det här är nästan som att frilansa. Jag har märkt att jag skriver bäst om jag lyssnar på SR Världen.

http://www.sr.se/cgi-bin/mall/index.asp?ProgramID=2619

Tack Sveriges fina Radio!

Nästan som att frilansa

Jag har fått i uppdrag att skriva om jeans för en tidning, så idag har jag fördjupat mig i dessa härliga böcker.

Vässar armbågarna...nu jävlar!

Idag har jag sjungit hos min sångcoach och jag vet inte om jag betalar henne för att vara så stöttande och positiv, men hon får mig verkligen att känna mig superbra. Idag snackade hon om Artisten (Göteborgs Universitets utbildning för scen och musik) och hur tråkigt det var att de inte tar in några nya elever på musikalutbildningen i år. Här snackar vi den absolut högsta utbildningen man kan få i musikal i Sverige. De tar in max åtta studenter vart annat år! Jag trodde först att hon själv funderade på att söka, men det visade sig att hon tänkte att jag skulle göra det! JAG!? Jag som känner mig för usel för att ens gå på en audition till en amatörshowgrupp, och som ibland undrar om jag bara inbillar mig att jag kan sjunga. Vi snackar en riktigt bra sångcoach och sångerska, hon har själv spelat huvudroller i flera musikaler i Sverige och borde veta vad hon snackar om.

-Artisten, nej, det är jag för dålig för, stammade jag fram.

Det är fasiken helt sjukt att hon tror på mig, medan jag själv förminskar mig och gör mig så liten och osynlig som jag bara kan. "Nä, inte kan väl lilla jag?" "Det här är nog lite för svårt för mig" Jag skäms över att jag har den inställningen! För innerst inne vet jag ju att jag faktiskt är rätt grym på att showa och sjunga. Men jag är en typisk sådan som trycks undan av folk med vassare armbågar. Jag vågar aldrig hoppas eller tro av rädsla för att bli besviken. Jag är också livrädd för att framstå som en självsäker och märkvärdig person. Vi hade en sån i min klass i gymnasiet. Hon deklarerade högt och tydligt jämt och ständigt att hon skulle bli musikalartist och minsann inte tänkte läsa matte C eller naturkunskap B. Gissa vad hon gör idag? Hon sitter inte direkt hemma och funderar på att knäcka extra som krokimodell. Hon är en av våra främsta musikalartister.

Shit, jag behöver gå i terapi.

Lite kluven

I min jakt på nytt jobb snubblade jag över en annons efterlyste krokimodeller. Posa naken för konstens skull, är det konstigt, jätteäckligt eller rent av ganska coolt?

"Det här kan gå lite hursomhelst"

Jag blir lika förvånad varje gång jag är på Arbetsförmedlingen, vad gör människorna som jobbar där egentligen? Hela anledningen till att AF skapades måste från början ha varit för att det fanns så många arbetslösa som inte kunde få jobb någon annanstans. De fick alltså jobb på Arbetsförmedlingen. På dagens infomöte fick vi se en Powerpoint med alla regler som vi måste följa, mötet inleddes med orden:

"Nu får vi se hur det här går, vi har ett helt nytt bildspel så det här kan gå lite hursomhelst"

Proffsigt va?! Det hade varit ännu lite proffsigare om hon dessutom hade kollat igenom alla punkter innan. Eller förresten, det hade räckt om de mejlat ut den där Powerpointen för snacket runt omkring tillförde inte ett dugg. Hela infomötet var som ett enda långt frågetecken med svammel och upprepningar. Det påminde lite om när man i femman hade gjort ett arbete om fjällens växtlighet, man läste direkt ur häftet och visade en overhead med en bild på ett hjortron. Uselt med andra ord. Det är liksom ingen riktig värld därinne!

Men jag är trots allt stolt för att jag tillhör Kulturenheten. Alla arbetssökande som var på mötet, var klipska, uppmärksamma och ställde viktiga frågor som förmedlarna knappt kunde (eller ville) svara på. Statistiken visar att över 60% av oss som är inskrivna där nu kommer att ha ett jobb inom tre månader. Det ligger högt jämfört med andra förmedlingar, de påpekade också att det inte bara är deras förtjänst (säger du det?) utan att det är upp till oss själva att utnyttja alla kontakter vi har. 300 dagar kan man vara arbetslös med bra ersättning, och 150 dagar till om man har barn under 18. Undrar om jag är en av de där 60 % som snart har jobb annars kanske man skulle ta och bli gravid och chasha in ytterligare 150 dagar?!

"Ja... du har en ganska fin kropp"

Efter en lite svajig svart på veckan har jag tagit mig i kragen och skickat en ansökan idag. Jag ska ju till AF på det berömda infomötet imorgon, så det skadar väl inte att ha lite nyskickade ansökningar i bagaget. Det är nästan lite skönt att ha en tid att passa imorgon, jag hamnar nästan alltid i soffan framför massa usla repriser annars. Ska sätta på mig min bästa AF-outfit.

Min nypermiär som karaokevärdinna blev förresten en succé. Ja, ja kanske inte om man frågar 70plus-paret som konstant tyckte att ljudet var för högt, men krögaren och de andra gästerna var nöjda. Karokevärdinna är kanske inte den karriär som jag skulle föredra, men kanske bättre än ingen alls? Får väl se hur länge jag står ut med äckliga kommentarer från gubbsjuka fyllon. De har nämligen uppfattningen att de kan ösa vad som helst över den stackars karaokevärdinnan och tro att man ska ta det som komplimanger. Man blir bra på att räkna till tio och ge ett artigt, men bestämt svar. Man får nämligen varken strypa gäster eller ge dem örfilar.

The things you do for money...

Norrlandsfinest

Vi hade lätt platsat, fast vi gått fem timmar på fjället idag.

En härjedalsk björn

Hmm, undrar om man kan få jobb här, i Sveg?

Testar kak-tricket

Om man bjuder på en sjukt god kaka så kanske man får stanna. Det funkade för Leo. Sista dan imorrn.

Grekland vill ha mig

Jag har har inte fått svar på någon av jobben jag sökt. I och för sig så har jag inte sökt så många utannonserade tjänster utan mest gjort spontanutskick, men det ser inte så ljust ut just nu.

Idag ringde de från ett produktionsbolag och tjatade på mig om Grekland igen. Det skulle visserligen vara fantastiskt att förlänga sommaren och flumma runt på ett fancy hotell i två månader. Men sanningen är den att jag gjorde precis samma saker på Cypern anno 1999. Står jag ut med fåniga poollekar, tyska bortskämda ungar och ganska värdelösa scenshower? Det var självklart också våldsamt kul att vara entertainer i Ayia Napa, men jag var 20...

Lönen är dessutom usel, gee, jag börjar låta som min pappa, men det kanske är ett bra tecken?

Jag, "komplett värdelös"?

Måndagmorgon. Jag kom in till jobbet och kollade redaktionsmejlen, och där fanns det. Ett hatbrev till mig.

Jag erkänner, jag har alltid varit ganska usel på att ta kritik. Jag har alltid en tendens att se kritiken av mitt jobb som kritik av mig som person och grubblar i flera veckor efter att någon kritiserat mig. Men det här brevet tog verkligen priset. Kvinnan som skrev det tyckte att min text var dålig eftersom jag hade "skrivit som man talar" (gud förbjude) och menade att inte ens hennes högstadielärare hade godkänt den.

Alla kan ju inte gilla sättet jag skriver på, mitt mål (och de flesa andra journalisters också) är att skriva lättläst. Hellre talspråk än uppstyltad universitetssvenska alltså.

Hade hon slutat där så hade det varit helt okej. Istället klämde hon till med följande kärnfulla mening:

"Jag är ledsen om det här brevet är lite otrevligt men det är så frustrerande för mig att komplett värdelösa människor lyckas komma så långt i livet."

Hon läste alltså EN text som jag skrivit och av den kunde hon dra den briljanta slutsatsen att jag är en komplett värdelös människa. Ska man behöva mötas av ett sådant mejl när man kommer in till jobbet på måndagsmorgonen? Snacka om att få en dålig start på dagen och hela veckan. Jag har aldrig och kommer aldrig vara så otrevlig mot någon helt oprovocerat.

Det var i och för sig intressant att hon tycker att man har lyckas komma långt i livet när man jobbar som vikarierande reporter på en webbsajt. Lilla jag, top of the line liksom.

Förresten har jag fått jobb i Grekland som entertainer, men kommer nog inte åka.