Jag, "komplett värdelös"?

Måndagmorgon. Jag kom in till jobbet och kollade redaktionsmejlen, och där fanns det. Ett hatbrev till mig.

Jag erkänner, jag har alltid varit ganska usel på att ta kritik. Jag har alltid en tendens att se kritiken av mitt jobb som kritik av mig som person och grubblar i flera veckor efter att någon kritiserat mig. Men det här brevet tog verkligen priset. Kvinnan som skrev det tyckte att min text var dålig eftersom jag hade "skrivit som man talar" (gud förbjude) och menade att inte ens hennes högstadielärare hade godkänt den.

Alla kan ju inte gilla sättet jag skriver på, mitt mål (och de flesa andra journalisters också) är att skriva lättläst. Hellre talspråk än uppstyltad universitetssvenska alltså.

Hade hon slutat där så hade det varit helt okej. Istället klämde hon till med följande kärnfulla mening:

"Jag är ledsen om det här brevet är lite otrevligt men det är så frustrerande för mig att komplett värdelösa människor lyckas komma så långt i livet."

Hon läste alltså EN text som jag skrivit och av den kunde hon dra den briljanta slutsatsen att jag är en komplett värdelös människa. Ska man behöva mötas av ett sådant mejl när man kommer in till jobbet på måndagsmorgonen? Snacka om att få en dålig start på dagen och hela veckan. Jag har aldrig och kommer aldrig vara så otrevlig mot någon helt oprovocerat.

Det var i och för sig intressant att hon tycker att man har lyckas komma långt i livet när man jobbar som vikarierande reporter på en webbsajt. Lilla jag, top of the line liksom.

Förresten har jag fått jobb i Grekland som entertainer, men kommer nog inte åka.